Oj, vilken natt. Ska inte skylla den dåliga sömnen enbart på min son, men många timmars sömn blev det iallafall inte. Hade jättesvårt att somna och sen har jag varit vaken typ en gång i timmen och trott att Didrik höll på att vakna i och med att han rörde så mycket på sig. Vem vet, det kanske han gör varje natt bara att jag är lyckligt ovetande om det. Hur som helst vaknade han kl 4 och var klarvaken. Jag sov i en bäddsoffa så jag tog upp honom i sängen och la honom mellan mig och soffryggen. Vi låg och myste fram till 4:45, då somnade vi båda två och sov fram till 7:20. Då vaknade jag av en Didrik som stod på alla fyra väldigt nära mitt ansikte och sken som en sol. Kanske världens bästa sätt att vakna :-) men jag tror inte att jag hade vågat ha honom så i vår säng hemma. Skulle vara alldeles för rädd att han skulle krypa eller rulla ur den.
Didrik fick gröt och sen tog vi en promenad i mina barndomskvarter. Julia och Henrik bor bara några minuter från huset jag bodde i när jag var liten. Det kändes lite konstigt att gå förbi där och se någon annan bo där. Men om mamma och pappa inte hade sålt huset där hade de aldrig haft en lägenhet i Gävle och det är tusen gånger mer värt.
När Leo vaknade var Didrik väldigt intresserad av honom. Han ville klappa på honom och klättra på hans babysitter. Didrik är än så länge inte jätteduktig på att klappa fint.
Vi åkte hem när det var dags för Didrik att sova middag. Han sov hela vägen.
Didrik var rätt ledsen på eftermiddagen. Jag funderar på om det är fler tänder på G. Han ville inte riktigt bli tröstad av Marcus. Men när jag kom så blev han lugn nästan direkt. Det var första gången han var lite mammig. Han visar inga andra tecken.
Nattningarna nu för tiden går så himla smidigt. Vid kl 20 somnar han utan några protester alls. Det är så skönt. Jag går fortfarande in varje kväll innan jag lägger mig och tittar på honom. Han är så underbart fin!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar