Hans

Igår hade mina favorit killar namnsdag, alla tre heter Hans i mellannamn. Och så klart firades detta med paket.

Vi har ett tag funderat på att köpa en större cykel till Didrik. När han började på st barns avdelningen så har han sett att många har större cyklar och sagt att han också vill ha en större cykel. Vi har insett att han aldrig kommer lära sig att cykla på sin lilla cykel med däck som är tolv tum. Vi har funderat fram och tillbaka om vi skulle köpa en ny bild vi har en cykel eller lägga massa pengar på en ny dyr cykel eller köpa en begagnad märkes cykel. Jag hittade en Cresent cykel på blocket. I lördags kväll det var Marcus och tittade på den och köpte den för 400:-. 

Didrik är väldigt inne på skattkartor och ledtrådar. Han får det från nåt barnprogram han ser på. Hur som helst gjorde jag en skattkarta och ledtrådar som ledde fram till cykeln. Lyckan i Didriks ögon när han fick se cykeln kan jag leva på länge. Han blev så fantastiskt glad. Jag och han tog en provtur. Han var lite ovan och vi måste fixa till stödhjulen. Men han var så glad och stolt över sina nya cykel. 

Igår fick han magnetbokstäver i paket. Även de blev han väldigt glad över. Av mormor och morfar fick han skalkläderna. 

Love fick ett bolltorn av oss och kläder av mormor och morfar. Bolltornet blev en succé, både hos Love och Didrik. Och de leker väldigt bra tillsammans med det. 

Marcus fick en skärare som man skär lök och färska kryddor i. 

Step Up

Igår tog Love sitt allra första stapplande steg. Han stod i köket och jag ställde mig framför honom och sträckte fram händerna. Så tog han ett steg, men satte sig direkt. 

Idag har han också tagit några steg, men bara ett i taget. 

Lillsjöloppet

I förrgår sprang Didrik sitt andra lopp i karriären, Lillsjöloppet. Det anordnades vid den lilla sjön här i Bomhus där vi brukar vara och bada. Det var en ideell förening som anordnade det och det var gratis. Alla barn som var med skulle få glads och medalj. Tyvärr hade de helt missbedömt hur stort intresset skulle vara så alla fick tyvärr inte medalj, men Didrik sprang snabbt så han fick en. 

Jag sprang tillsammans med Didrik. Alldeles i början krokade han i en annan pojke och ramlade. Han skrapade knäna lite grann och började gråta. Han ville inte springa mer, men jag peppade honom och han sprang allt själv. Han håller riktigt bra tempo när han springer. Han var så glad när han kom i mål och fick medalj. Både mormor, morfar och farmor var där och hejade och Marcus och Love så klart. 

Dagens Love 27/8

Vi har en klättrare i familjen. Love har kommit på hur man klättrar och han klättrar på allt. Favoriten just nu är att klättra upp i Didriks fåtölj. Idag hittade jag honom även på vardagsrumsbordet och på TV-möbeln. Han är sjukt snabb.

Det känns som att det händer mycket med Loves utveckling just nu. Han blir bättre och bättre på att stå själv, han går säkert längs med möbler och längs med soffan. Han älskar verkligen att gå, han går nästan hela tiden och med vad som helst framför sig.

Igår klippte jag honom igen. Ställde in apparaten på 24 mm. Det försvann massa hår och blev lite i kortaste laget, men det växer ju ut igen.

Bröderna Halldin 26/8

Idag har regnet öst ner här i Gävle. Jag hade ingen bil hemma så vi var lite fast men morfar kom till vår undsättning. Han lånade ut sin nya bil så att vi kunde åka till järnvägsmuseet. Dock öste regnet ner så mycket att vi kan bli dyngsura mellan parkeringen och museet, jag var så nära att vända om och åka hem igen men tur att jag inte gjorde det för båda barnen hade superroligt på museet. 

Jag har lärt Didrik att övningsgå med Love.

Dagens Didrik 25/8

Nu går Didrik sina vanliga tider på föris, 9-14. Lämningarna har faktiskt gått riktigt bra och när jag har hämtat honom har han lekt för fullt. Han säger att han har haft jätteroligt. Jag märker redan på honom att han är på en avdelning med äldre barn, både på gott och ont. Han leker andra lekar och pratar om lekar och figurer som man aldrig har gjort förut. Igår efter föris packade ner barnen i cykelvagnen och cyklade till Boulognern. Där möter vi upp mormor och morfar och lekte i den stora lekparken. Marcus kom dit efter jobbet. Han tog med sig båda barnen och åkte hem och hämtade en sak. Under tiden körde jag intervaller i allén.

Sen gick vi till polarn och pyret och köpte skalkläder till Didrik. Hans i storlek 104 har blivit försmå så nu är det storlek 110 som gäller. Det är dyrt på Polarn och pyret, men tänk vad nöjda vi har varit med skalkläderna därifrån så det fick bli sådana i år igen. Vi fick rabattkuponger av farmor och farfar och medmerapoäng av mormor och morfar så tillslut betalade vi bara 400 kr för både jacka och byxor. Didrik fick välja färg på jackan, det blev en gul. 

I Hongkong fanns det ätpinnar för barn. Vi köpte ett par till Didrik. Ikväll vill han prova den han åt pasta och köttfärsbiffar med pinnar och det gick hur bra som helst.

Bröderna Halldin 23/8

Tänk vilka fantastiska föräldrar jag har. Medan jag var i Hongkong så har de tagit hand om barnen. Jag var borta i sammanlagt fem nätter, torsdag eftermiddag till tisdag eftermiddag. Det hade gått hur bra som helst. Visst hade barnen varit intensiva, men det är de ju alltid. Men inga problem annars. Det enda var att de vaknade okristligt tidigt på morgnarna, redan vid 5.

Vi har pratat med dem via FaceTime varje dag. Didrik har haft så mycket att berätta. 

Mormor och morfar har hittat på massa roligt med dem. De har varit i Hemlingby, i Högbo, på järnvägsmuseet och på skogsdag i Sala. Didrik hade varit jätteduktig på alla ställena.

Vi har också fått bilder skickade till oss.

De har bott hemma i vårt hus, det var enklast så. En trygghet för barnen och allt finns ju här och det är barnsäkrat. 

Idag när vi landade på Arlanda så var vi 30 minuter tidiga. Vi trodde att det bara var min pappa som skulle komma och hämta oss, men gissa hur förvånade vi blev när allihopa var med. Eftersom vi var tidiga så hann de inte in till terminalen, men vi möttes på parkeringen istället. Känslan när jag fick se barnen går inte att beskriva. Didrik sprang emot mig och slängde sig kring halsen på mig. Love däremot var blyg, och ville helst vara hos mormor och morfar. Han kände inte riktigt igen Marcus utan började gråta när han tog honom, men det gick snabbt över.