Vilken dag. Didrik vaknade 6:15. Det första jag reagerade på var att han inte stod upp i sängen när jag kom in. Till frukost fick han en portion välling, som han ett tag senare kaskadkräktes upp. Didrik var inte alls sig själv så jag ringde 1177. De sa att jag skulle ringa hälsocentralen så fort de öppnade. Som tur var fick jag prata med vår Bvc-sköterska och vi fick en akuttid direkt. Under tiden jag pratade i telefon hann Didrik somna i min famn. Det händer ju typ aldrig.
Efter besöket hos läkaren har faktiskt Didrik var rätt pigg och glad och han har både ätit bättre och bajsat mindre än på flera dagar. Nu håller jag verkligen tummarna för att han inte kräks imorgon bitti.
Det gör så ont i Mammahjärtat när ens lilla ögonsten inte mår bra. Man är ju så maktlös, speciellt ni när vi inte har en aning om vad som är fel.
Didriks två framtänder i överkäken har iallafall spruckit igenom nu. Det kanske är därför han har lite bättre matlust.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar