Vecka 22

Jag har börjat få lite sammandragningar. Det började i onsdags, i vecka 21+3. Vissa dagar är det mer än andra. Det konstiga är att jag inte direkt kan se något samband. Jag tycker inte att de kommer när jag anstränger mig, utan de kan komma lite närsomhelst. Vet inte riktigt om det är bra eller inte.

Hur som helst så är det ju inte farligt så länge de inte gör ont eller är regelbundna, och än så länge är de inget av delarna. I förrgår hade jag ganska många ca 10 stycken, men idag har jag kanske haft en. Och idag har jag varit väldigt pigg och fått massa gjort här hemma, så om det skulle ha med ansträngning att göra så tycker jag verkligen att jag borde ha känt av flera idag. Eller så kommer de med eftersläpning. Vi får se helt enkelt vad som händer.

Idag har vi passerat lite av en magisk gräns. Från och med idag försöker man rädda bebisen om den föds. Så klart är inte oddsen så bra, men man gör iallafall ett försök. Det innebär också att man tillhör förlossningen och inte gyn, ifall något händer. På något sätt känns det bra. Jag vet inte riktigt varför. Nästa milstolpe är vecka 28, minns inte riktigt vad det är då, sen vecka 32, för då ska lungorna var hyfsat klara, sen är det vecka 34+4, den dagen som Didrik föddes. Efter det känns det som att det är lugnt. Självklart vill jag inte ha ett till för tidigt fött barn om jag får önska, men kommer han efter det datumet så vet jag ju vad jag har att vänta, eller iallafall till en viss del.

Jag kan fortfarande komma på mig själv med att vara orolig. Nu är det för att bebisen kommer att födas alldeles för tidigt. Men som jag skrev förut så vet jag ju att jag inte kan påverka det på något sätt, förutom att lyssna på kroppens signaler.

Det känns skönt att vi har köpt vagnen. Nu är det bara babyskydd kvar. Valet står mellan Maxi Cosi Cabrio-fix (sånt vi hade förra gången) eller Britax BabySafe SHR II. Men nu ska vi renovera kök, så den utgiften får vänta tills i augusti. Sen är det inte så mycket annat som behöver köpas. Några klädesplagg kanske :-) I veckan var jag på Åhléns rea och hittade likadana byxor i Didriks storlek och i bebisstorlek. Kunde inte låta bli att köpa dem. 

Bebisen sparkas väldigt mycket. Igår låg Marcus och kände på karatesparkarna. Det är så roligt att inte ha moderkakan i framvägg den här gången. Känslan är verkligen helt annorlunda.

Jag är fortfarande pigg i både kropp och själ. Imorgon börjar gravidträningen, det ska bli jätteroligt!