Det som inte fick hända har hänt, Nelson har rymt. Varje djurägares mardröm!
Jag är så ledsen, har gråtit så mycket idag så att det snart inte finns några tårar kvar.
Inatt när vi kom hem från bröllopet så stängdes inte ytterdörren ordentligt, så Nelson har lyckats putta upp den och gått ut. Vi upptäckte det kl 4:30. Vi var ute och letade då på natten och sen har vi letat hur mycket som helst idag och ikväll, men han finns ingenstans.
Det är tur att vi har Didrik annars hade jag brutit ihop totalt. Det gör ont i mitt hjärta när jag tänker på att vår fina katt ligger nånstans där ute och är kall, rädd, blöt och hungrig.
Tårarna forsar ner för mina kinder när jag skriver det här. Jag vill bara ha natten ogjord. Varför låste jag inte dörren? Varför åkte jag inte hem samtidigt som Marcus? Varför gick jag ens på det där bröllopet? Varför klappade jag inte Nelson när jag kom hem? Varför dubbelkollade jag inte dörren? Varför varför varför???
Allt jag önskar nu är att vår fina katt kommer hem igen, men innerst inne tror jag tyvärr inte att han kommer göra det. Ovissheten är allra värst. Jag kommer ju leta efter honom för alltid och alltid hoppas att han ska sitta på altanen när jag tittar ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar