Familjen är hel igen! Nelson är hemma.
Lyckan är obeskrivlig!
Efter att jag hade skrivit det förra inlägget kunde jag inte somna. Var ner flera gånger och tittade på altanen. Kom på att jag skulle tända utelampan på framsidan. Öppnade ytterdörren och ute vid vår brevlåda ser jag ett litet kattansikte kika fram. Jag såg direkt att det var Nelson. Han var jätterädd och sprang iväg, som tur var såg jag åt vilket håll han sprang. Han sprang in till grannen och där fick Marcus tag på honom. Han mjauade jättehögt. Han var rädd, kall, blöt och hungrig. Men när vi kom in så fick vi klappa och bära honom. Nille tyckte han luktade konstigt och fräste mest åt honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar