Marcus väckte Didrik och var på väg till föris och jobbet. Jag sa åt honom att lämna Didrik och sen komma hem igen. Under tiden ringde jag förlossningen. De bad oss komma upp igen för en kontroll.
Hemma kom värkarna med ca 7 minuters mellanrum, när vi kom till förlossningen så kom de med ca 3 minuters mellanrum.
Vi kom till förlossningen 8:15. Jag blev undersökt direkt och helt plötsligt var jag öppen 3 cm. Barnmorskan sa att nu blir det barn snart och att det inte var någon fara men att det var lite bråttom. Hon hade läst min journal och visste att jag hade haft en riktigt snabb förlossning med första barnet. Jag började gråta, mest av lycka och lättnad, men jag blev lite rädd också och tänkte vad som skulle hända om de inte han göra kejsarsnittet.
Helt plötsligt låg vi ett annat rum, det var två barnmorskor där, två undersköterskor och två läkare. Jag fick en infart satt på varje hand och två doser Bricanyl. De stoppade värkarna direkt. En av läkarna gjorde ett ultraljud för att säkerställa att bebisen fortfarande låg i säte och det gjorde han. Läkaren sa att in normala fall så brukar de förbereda operation på att det blir snitt inom 3 timmar, men nu hade han sagt att det skulle vara gjort inom 40 minuter. De förberedde mig för operationen, Marcus fick snygga kläder. In kom narkospersonalen och berättade vad som skulle hända.
Helt plötsligt rullades jag iväg till operationssalen, Marcus var med hela tiden. När vi kom in i salen var det fullt med folk där, alla presenterade sig och berättade varför de var där. De började tvätta mig och förbereda inför operationen. Ryggmärgsbedövningen sattes. Narkosläkaren måste ha varit ett proffs, för jag kände ingenting. Direkt efter så började benen domna bort. Det var en lite läskig känsla. Hann börja tänka att Tänk om jag aldrig får tillbaka känseln, men den tanken slog jag bort snabbt och fokuserade på att jag snart skulle få träffa vår bebis.
Jag tittade inte på klockan när jag rullades in i salen, men lillebror är utplockad kl 9:38, 1 timme och 23 minuter efter att vi kom in på förlossningen. Han började skrika redan inne i magen. Läkaren som utförde snittet, operatören, hade aldrig varit med om ett barn som skrek så tidigt. Marcus fick se när de plockade ut honom. Efter någon minut fick jag se honom och de visade att det var en pojke. Marcus fick följa med lillebror och barnmorskan ut till ett rum bredvid där de undersökte honom. Under tiden sydde läkarna ihop min mage och kollade alla värden. Allt såg helt perfekt ut.
Efter ett litet tag, kollade inte klockan, så kom Marcus med lillebror. De la honom vid mitt huvud så jag fick klappa och pussa på honom. Min första tanke var att han såg lite konstig ut, men mitt hjärta svämmade över av kärlek. De var kvar hos mig ganska länge. Sen gick de till förlossningen tillsammans med barnmorskan och undersköterskorna. Jag blev bortkopplade från alla apparater, innan jag också blev rullad till förlossningen igen och fick träffa min underbara familj. När jag rullades in i vårt rum så låg Marcus med lillebror på bröstet. Världens vackraste syn.
Personalen var så oerhört proffsig och gullig, jag var inte rädd eller orolig en endaste sekund, förutom direkt när vi kom in. Både jag och Marcus är SÅ nöjda med allt kring förlossningen, det hade inte kunnat bli bättre.
Här kommer lite bilder från operationen och efteråt. Vi har riktigt häftiga bilder från när lillebror kommer ut, men de håller vi oss för oss själva. Alla tycker ju inte att sådana bilder är så häftiga som vi gör.
Helt plötsligt låg vi ett annat rum, det var två barnmorskor där, två undersköterskor och två läkare. Jag fick en infart satt på varje hand och två doser Bricanyl. De stoppade värkarna direkt. En av läkarna gjorde ett ultraljud för att säkerställa att bebisen fortfarande låg i säte och det gjorde han. Läkaren sa att in normala fall så brukar de förbereda operation på att det blir snitt inom 3 timmar, men nu hade han sagt att det skulle vara gjort inom 40 minuter. De förberedde mig för operationen, Marcus fick snygga kläder. In kom narkospersonalen och berättade vad som skulle hända.
Helt plötsligt rullades jag iväg till operationssalen, Marcus var med hela tiden. När vi kom in i salen var det fullt med folk där, alla presenterade sig och berättade varför de var där. De började tvätta mig och förbereda inför operationen. Ryggmärgsbedövningen sattes. Narkosläkaren måste ha varit ett proffs, för jag kände ingenting. Direkt efter så började benen domna bort. Det var en lite läskig känsla. Hann börja tänka att Tänk om jag aldrig får tillbaka känseln, men den tanken slog jag bort snabbt och fokuserade på att jag snart skulle få träffa vår bebis.
Jag tittade inte på klockan när jag rullades in i salen, men lillebror är utplockad kl 9:38, 1 timme och 23 minuter efter att vi kom in på förlossningen. Han började skrika redan inne i magen. Läkaren som utförde snittet, operatören, hade aldrig varit med om ett barn som skrek så tidigt. Marcus fick se när de plockade ut honom. Efter någon minut fick jag se honom och de visade att det var en pojke. Marcus fick följa med lillebror och barnmorskan ut till ett rum bredvid där de undersökte honom. Under tiden sydde läkarna ihop min mage och kollade alla värden. Allt såg helt perfekt ut.
Efter ett litet tag, kollade inte klockan, så kom Marcus med lillebror. De la honom vid mitt huvud så jag fick klappa och pussa på honom. Min första tanke var att han såg lite konstig ut, men mitt hjärta svämmade över av kärlek. De var kvar hos mig ganska länge. Sen gick de till förlossningen tillsammans med barnmorskan och undersköterskorna. Jag blev bortkopplade från alla apparater, innan jag också blev rullad till förlossningen igen och fick träffa min underbara familj. När jag rullades in i vårt rum så låg Marcus med lillebror på bröstet. Världens vackraste syn.
Personalen var så oerhört proffsig och gullig, jag var inte rädd eller orolig en endaste sekund, förutom direkt när vi kom in. Både jag och Marcus är SÅ nöjda med allt kring förlossningen, det hade inte kunnat bli bättre.
Här kommer lite bilder från operationen och efteråt. Vi har riktigt häftiga bilder från när lillebror kommer ut, men de håller vi oss för oss själva. Alla tycker ju inte att sådana bilder är så häftiga som vi gör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar