Nu är det officiellt höst och det har redan gått 7 veckor sedan missfallet. Orden Tiden läker alla sår stämmer verkligen. Jag tänker fortfarande på missfallet nästan varje dag, men inte alls med samma sorg och bitterhet som förut. Jag ska inte säga att jag är glad att det hände, men ju mer jag tänker på det så känns det som att vi inte var redo att få ett till barn i januari. Vem vet om vi någonsin är det!? Fast ett till barn vill vi nog ha, men jag känner absolut inte samma stress som tidigare.
Just nu är jag väldigt till freds med vårt liv. Jag känner mig väldigt lycklig. Idag började jag jobba 80%, Didrik verkar trivas jättebra på föris, vi börjar komma in i vardagen, träningen och dieten går bra och jobbet känns väldigt utmanande. Dock saknar jag något speciellt att se fram emot. Jag hade gärna haft en resa inplanerad eller en att planera. Vi får se vad ekonomin tillåter under hösten och vintern.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar