Idag gjorde jag ett graviditetstest som var negativt vilket innebär att missfallet, rent fysiskt, är avklarat. Jag trodde aldrig att jag skulle bli så glad för ett negativt grav.test. För första gången på länge så känns det som att det äntligen är ett steg i rätt riktning.
Nu är det bara att vänta på ägglossning. Visserligen kan det ta ett bra tag innan den kommer tillbaka. Jag är inställd på att det kommer ta ett bra tag innan ägglossningen är tillbaka, framförallt eftersom min mens sen Didrik föddes har varit så sjukt oregelbunden. Jag är även inställd på att det inte kommer vara lika lätt att bli gravid igen och att om jag blir det så kommer det bli en jobbig graviditet, rent psykiskt.
Det har varit en jobbig månad och jag kan inte säga att det jobbiga är över. Det går fortfarande upp och ner, åtminstone för mig. Och det gör inte saken lättare att vi är omringade av vänner och bekanta som är gravida. Det hugger i hjärtat varje gång jag ser en ultraljudsbild eller får höra om någon som är gravid. Jag är så avundsjuk, framförallt på alla som väntar sitt andra barn. Jag hoppas innerligt att det blir bättre med tiden, för det är inte roligt att känna så här.
Men nu är vi tillbaka i vardagen igen och det känns skönt. Att jobba och träffa alla underbara kollegor har varit som balsam för själen. De har gråtit med mig, tröstat mig och nu är allt som vanligt igen och det är precis så jag vill ha det.
Vi har en spännande tid framför oss; Didrik börjar på föris på måndag, jag åker på en efterlängtad konferens på tisdag, Marcus ska börja jobba igen, jag har en mycket häktisk men rolig tid framför mig på jobbet och vi ska förhoppningsvis åka på nån resa om ca 2 månader. Känns skönt att ha mycket annat att se fram emot och tänka på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar