Jag håller på att bli galen på Didrik. Jag förstår inte vad vi har gjort för fel. Jag känner mig helt misslyckad som förälder. Igår kväll efter att vi hade lagt Didrik så satt jag med Love i famnen och grät. Jag tycker så synd om båda våra pojkar; Love som blir utsatt för alla elakheter och Didrik för att något uppenbarligen är fel. Hans enda svar på varför han gör så här är att han gör så på föris.
Hur som helst så blev nog Didrik lite spak efter "olyckan" igår. Vi pratade med honom länge om det som hänt. Idag har det gått hur bra som helst. Jag tror aldrig att de har lekt så bra med varandra.
Jag har googlat mycket på det här och uppenbarligen har vi hanterat denna syskonsvartsjuka på fel sätt. Får se om vi kan få bukt med det själva eller om vi måste söka hjälp hos nån.
Idag har vi iallafall haft en bra dag. Dock är Love helt sanslös. Det går inte att lämna honom en sekund utan att han klättrar upp på något. Idag lärde han sig att klättra upp i soffan och näst sekund ramlade han ner och slog i huvudet då att han fick världens bula.
På eftermiddagen var vi hos tandläkaren med Love. Både Didrik och Love var jätteduktiga. Didrik berättade halva sin livshistoria för tandläkaren.
Därefter promenerade jag och Didrik cyklade till mormors lägenhet och kollade posten. Sammanlagt cyklade Didrik 4 km, utan att klaga det minst. Gud vad skönt att kunna ta en rask promenad med honom på cykeln och Love i vagnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar