I onsdags när jag var på toaletten så upptäckte jag att det hade kommit blod. Jag höll på att gå sönder inombords och tänkte så klart det värsta. Jag blev jätteledsen. Jag ska inte påstå att jag innan dess hade känt bebisen röra på sig regelbundet, men från onsdag tills igår har jag inte känt den alls. Det gjorde ju min oro ännu större. Blödningen försvann lika fort som den kom. Dock var jag fortfarande väldigt orolig. Men på fredagen googlade jag mig till att det inte alls är ovanligt att man inte känner bebisen på någon vecka så här tidigt. Det lugnade mig mycket.
Imorse ringde jag till kvinnokliniken och berättade om blödningen. Jag fick en tid på eftermiddagen och då fick vi sen en bebis som först sov, men sen började röra på sig massor. Allt såg bra ut och doktorn hade ingen förklaring till blödningen. Vi träffade samma läkare som sist vi var där, mkt sympatisk och trevlig. Vi fick en bild på lilla pyret. Marcus tyckte att han såg en snopp, men jag såg inget. Men jag är fortfarande rätt säker på att det är en pojke där inne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar