Jag sprang tillsammans med Didrik. Alldeles i början krokade han i en annan pojke och ramlade. Han skrapade knäna lite grann och började gråta. Han ville inte springa mer, men jag peppade honom och han sprang allt själv. Han håller riktigt bra tempo när han springer. Han var så glad när han kom i mål och fick medalj. Både mormor, morfar och farmor var där och hejade och Marcus och Love så klart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar