Bröderna Halldin 23/8

Tänk vilka fantastiska föräldrar jag har. Medan jag var i Hongkong så har de tagit hand om barnen. Jag var borta i sammanlagt fem nätter, torsdag eftermiddag till tisdag eftermiddag. Det hade gått hur bra som helst. Visst hade barnen varit intensiva, men det är de ju alltid. Men inga problem annars. Det enda var att de vaknade okristligt tidigt på morgnarna, redan vid 5.

Vi har pratat med dem via FaceTime varje dag. Didrik har haft så mycket att berätta. 

Mormor och morfar har hittat på massa roligt med dem. De har varit i Hemlingby, i Högbo, på järnvägsmuseet och på skogsdag i Sala. Didrik hade varit jätteduktig på alla ställena.

Vi har också fått bilder skickade till oss.

De har bott hemma i vårt hus, det var enklast så. En trygghet för barnen och allt finns ju här och det är barnsäkrat. 

Idag när vi landade på Arlanda så var vi 30 minuter tidiga. Vi trodde att det bara var min pappa som skulle komma och hämta oss, men gissa hur förvånade vi blev när allihopa var med. Eftersom vi var tidiga så hann de inte in till terminalen, men vi möttes på parkeringen istället. Känslan när jag fick se barnen går inte att beskriva. Didrik sprang emot mig och slängde sig kring halsen på mig. Love däremot var blyg, och ville helst vara hos mormor och morfar. Han kände inte riktigt igen Marcus utan började gråta när han tog honom, men det gick snabbt över.