Imorse frågade jag Didrik om han ville att mormor skulle komma och ta hand om Love när vi skulle till föris, ifall han skulle bli ledsen igen. Didrik svarar Nej mamma, jag kommer inte bli ledsen idag. Du och Love kan komma med in ett tag och sen säger jag hej då.
Och precis så blev det. Han var jätteglad idag när jag lämnade och när jag kom till föris för att hämta honom så var det inga barn där. De hade gjort en utflykt till biblioteket. De kom efter 15 minuter. Didrik var jätteglad och allt hade gått super under dagen. Nu är han ju bara där i 2,5 timme, men det är ändå skönt att det funkar den tiden.
Barnens farmor kom och åt lunch med oss. Didrik var lite sur och tvär i början, men sen gick det över. Läste nån artikel på nätet om att treåringar kan vara som 13-åringar. Det var väldigt mycket som stämde in på Didrik. Tänkte sen på att det senaste året verkligen har varit en bergochdalbana med Didrik. Det var efter sommarlovet förra året som det började strula lite, sen har det varit upp och ner. Men jag antar att det är så det är med småbarn. Dock känns det som att det har varit mycket ner, men det är nog inte så konstigt. Det har varit ett tufft år för oss alla och inte minst för Didrik. Det är bara att hoppas att det blir bättre. Sommaren har visserligen över lag varit väldigt bra och Didrik har varit jätteduktig. Det är nu när Marcus är borta som det har varit lite struligt och så måste det nog få vara. Men det är ju den här veckan som är färskt i minnet.
Hur som helst så var den här dagen betydligt bättre än den igår.
Varje kväll innan Didrik går och lägger sig så gör vi en ring runt dagens datum och räknar ner dagarna tills Marcus kommer hem. Det har funkat bra och det känns som att Didrik har fått en lite bättre känsla för att dagarna går och att det blir mindre och mindre tid tills pappa kommer hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar