Stackars älskade Didrik. Dock blev han lite gladare och piggare efter att han hade fått alvedon. Då orkade han hjälpa Marcus med att byta handtag på våra dörrar på nedervåningen. De är så söta när de hjälps åt.
Just nu ligger jag i sängen och laddar för en strulig natt. Snart har nog alvedonen gått ur kroppen och då vaknar han nog.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar