Bröderna Halldin 27/5

När jag var i Stockholm med jobbet så var Didrik och Love hos mormor och morfar. Det hade gått jättebra. De lämnade och hämtade Didrik på föris på torsdagen. Sen kom Marcus och hämtade dem när han slutade jobbet. Sen lämnade han dem där på kvällen och så sov de i lägenheten.

I fredags var de på järnvägsmuseet, gissa om Didrik var nöjd.

Didrik och Marcus mötte mig vid tåget igår kväll. Jag trodde att Didrik skulle bli glad när han fick se mig, men han blev bara sur, och fortsatte att vara sur hela kvällen. Det svider lite i mammahjärtat när det blir så. Antagligen var han sur för att jag hade varit borta, och då får det vara så. Jag måste kunna åka ifrån honom.

Men han är inte riktigt sig själv annars heller. Har tänkt på det ett tag nu. Han är sur och grinig större delen av tiden. Jag vet inte om det beror på att det är väldigt tjafsigt hemma, på grund av att han inte lyssnar på oss. Jag ska verkligen försöka att inte tappa humöret och att välja mina fighter och se om det blir bättre. Tyvärr är det ju lättare sagt än gjort när han hela tiden testar och ibland är elak mot Love. Men när det gäller att göra illa Love så har jag nolltolerans. Men när Love inte reagerar så kanske inte jag behöver göra det heller.

Det verkar som att Didrik är trött på mig. Han är väldigt pappig och fick han välja så skulle pappa göra allt med honom. Det är lite tufft att se, men samtidigt så förstår jag honom för det är mest bara tjafs (känns det som) mellan mig och honom. Hur som helst så vill jag ha tillbaka min glada kille.