Jag hade ingen bil och fick inte tag på Marcus. En snäll fröken från en annan avdelning skjutsade oss till hälsocentralen. Det var inte riktigt läge att ställa Didrik på ståbrädan. Marcus mötte upp oss på hälsocentralen. Vi fick träffa en sjuksköterska nästan direkt och efter några minuter var pärlan ut. Didrik var superduktig!
Precis som när Didrik klämde sig på grinden så var fröknarna på föris så "ångerfulla" och bad nästan om ursäkt. Jag är verkligen av den åsikten att det inte går att titta på barnen precis varje sekund. Det här hade lika gärna kunnat hända hemma. Det tar ju en halv sekund att pilla upp en pärla i näsan. Och Didrik är snabb som bara den när han gör bus. Ingen skada skedd och idag när jag lämnade honom berättade han glatt att det var en gul pärla som kommit ut ut näsan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar