Lillebus hade tagit en cykel, ställt den framför stora grinden och där klämt sig i låset på grinden. Så kan det gå när man har ett nyfiket och klåfingrigt barn. Ham var jätteledsen när jag kom, det hade precis hänt. Antagligen blev han mest rädd, dels för att han satt fast och dels för att han nog förstod att han hade gjort något som han inte fick, för det syntes inte mycket alls på fingret.
Det kändes som att fröknarna på förus trodde att jag skulle bli arg på dem, men det skulle aldrig falla mig in, för en sån här sak. Barn gör illa sig, speciellt mitt vilda barn. Och jag kan inte begära att de ska titta på honom varje sekund, för det kan inte ens jag göra när jag är ensam med honom.
Han var fortfarande ledsen när vi åkte från föris, men så fort vi kom hem och han fick se att mormor och morfar var här så blev allt bra. Han hjälpte dem i trädgården. Mamma har storstädat hos oss idag och pappa har fixat lite i trädgården. Vad skulle vi göra utan all deras hjälp?! Tusen tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar