Dagens Didrik 13/9

Det som inte får hända har hänt igen. Didrik försvann. Idag när jag hämtade honom från föris tog vi sällskap med en mamma och hennes två barn som går på Didriks avdelning. Didrik cyklade som vanligt. Han brukar cykla lite i förväg, men idag cyklade han längre bort än vanligt. Vi har våra ställen där han alltid stannar och väntar på mig. På ett ställe är det en fyrvägskorsning (cykel-/gångvägar). För att komma hem svänger vi höger. Jag var helt säker på att jag såg honom svänga ner där. Men när vi kom dit såg jag honom inte. Trodde då att han hade cyklar vidare till en lekpark i vårt område. När vi kom dit var han inte där.

Då började paniken komma. Jag sprang hem, trodde att han hade hunnit ändå dit, men ingen Didrik. Då fick jag panik på riktigt. En granne var ute på tomten. Jag lämnade Love till henne och började sen springa runt i området och ropa på Didrik. Men hittade honom ingenstans. Mötte mamman som vi hade haft sällskap med. Hon och hennes barn hjälpte mig leta. Jag sprang tillbaka till dit jag hade sett honom senast, fyrvägskorsningen. Där stod han, tillsammans med en pedagog som jobbar på förskolan som ligger precis där. 

Vilken lättnad!!! Usch vilken panik jag hade och jag hann så klart tänka hundra hemska tankar. Dock vet jag att Didrik kan sin adress och är helt säker på att han hade hittat hem om till exempel pedagogen som satt med honom hade sagt Visa mig vart du bor.

Det hela slutade ju bra, men det känns väldigt obehagligt att det går så fort. Det blev iallafall en bra eftermiddag. Vi lekte med föriskompisarna som vi hade sällskap med. Senare på eftermiddagen mötte vi upp familjen Rogsberg i Hemlingbybacken. Jag och Christoffer tränade, sen åkte vi hem till dem och åt god middag. Barnen lekte jättebra med varandra. Till och med Love var med och lekte med bilar.