Det är så tråkigt att allt kretsar kring skrikandet och att det har gjort det de senaste veckorna. Det känns som att allt annat med Love har hamnat i skymundan. Eftersom han skriker eller gråter så fort vi lägger honom ifrån oss, känns det som iallafall, så finns det inte så mycket tid för honom att t.ex. träna nacken eller titta på leksaker. Allt går ut på att försöka trösta eller mata honom.
Han äter fortfarande sjukt ofta. Det är inte många gånger det går mer än 2 timmar mellan matningarna. Jag försöker få det att bli längre, men det funkar bara om han sover. Annars skriker han och jag står inte ut med det.
Jag längtar så tills första svarsleendet kommer, jag behöver det. Han ler väldigt ofta, men oftast i sömnen eller när han bajsar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar