Borde ha förstått att något inte var som det skulle när Didrik vaknade redan kl 5 och inte kunde somna om. Han låg och vred och vände på sig och tog så åt magen. Eftersom han inte hade gjort nummer två på 48 timmar så trodde vi att det var det. Jag gick upp med honom vid 6, då var det ingen idé att försöka få honom att somna. Jag gav honom lite katrinplommonpuré och efter det kom det ett rejält lass. Sen lekte vi ett bra tag och allt var frid och fröjd. Efter lite välling somnade Didrik vid 8:30. Jag gick och la mig och skulle sova jag också, Jag och Marcus har väntlite på dygnet och somnade inte förrän kl 1 inatt. Kl 9 vaknade jag av att Didrik gallskriker. Han skrek i panik i över en timme. Först förstod vi inte alls vad som var fel. Men så fort jag satte ner honom så la han sig på magen. Jag började massera hans mage, som vi gjorde när han var pytteliten, då kom det både rapar och fisar. Det blev bättre för sekunden, men sen kom paniken tillbaka. Kl 10 somnade han om bredvid mig i sängen. Han sov oroligt och vaknade till några gånger och skrek. Kl 11:30 vaknade han på riktigt och skrek och skrek. Marcus ringde till 1177, och just då hade han lugnat ned sig lite. De sa att vi skulle avvakta i och med att han hade lugnat sig. Didrik somnade i min famn igen. När han vaknade var han jättevarm, så vi tog febern, 39,5. Då ringde vi till 1177 igen, satt i kö i över en timme. Men som tur var så lugnade sig Didrik och blev nästan som vanligt. Om han inte hade gjort det så hade jag ringt 112. Det var ju hög feber i kombination med ev. magsmärta vi blev inskickade för förra gången. Men eftersom han hade piggat på sig så mycket så tyckte 1177 att vi kunde avvakta.
Oj, vilken pärs. Den här gången blev jag riktigt orolig för min lilla prins. Han hade så ont stackarn. Man känner sig så hjälplös när man inte riktigt vet vad som är fel.
Senare på eftermiddagen hade han 39,7 och innan han skulle sova 39,5. Får se hur natten blir. Det är min natt så det är bäst att krypa ner i sängen nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar