Plötsligt händer det! Idag har Didrik lärt sig att sitta utan stöd. Visst, jag måste fortfarande passa honom, men han sitter stabilt och kan parera.
Jag är löjligt stolt över honom. Min lilla kille kan sitta! Vet inte om det känns extra bra i och med att han är lite senare med det mesta i och med att han är för tidigt född, eller om jag hade känt så här ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar