Jaha, nästa sjukdom. Didrik har svinkoppor. Han har haft ett sår på hakan ett tag, typ i två veckor. Jag har funderat på om det kunde vara svinkoppor, men det har inte alls sett ut som det. Och föris har inte sagt något heller. Men det har inte läkt. Så idag gick vi till hälsocentralen. Vi gick på den öppna mottagningen. Efter att ha väntat i 1,5 timme fick vi träffa en sjuksköterska. Hon trodde att det var svinkoppor, så vi fick en salva utskriven. Nu ska det försvinna inom 5 dagar och Didrik måste vara hemma från föris.
Som tur är har mamma varit här idag. Jag har inte riktigt kommit in i rollen som tvåbarnsmamma ännu. Det blir minst sagt körigt ibland, men jag måste säga att det ändå går över förväntan. Men jag vet inte riktigt varför man klagade när man bara hade ett barn, haha.
Didrik utvecklas bara mer och mer. Hans tal har tagit ännu ett stort steg framåt. Han är så himla duktig på att prata, han harcettvrnornt ordförråd och är väldigt duktig på att återberätta saker. Han ät även väldigt duktig på att ta efter uttryck från oss, både på gott och ont. Han kan låta extremt lillgammal när han pratar. Häromdagen när vi satt i bilen så krånglade garageporten. Didrik sa Mamma, det är fel på garageporten, jag är så himla trött på den. Jag skojar inte, han sa så, ordagrant. Jag höll på att skratt ihjäl mig.
Didrik pratar verkligen konstant just nu och ställer tusen frågor om allt och inget. Det är riktigt roligt, men man kan ju bli tokigt för mindre :-)