Dagens Didrik 29/5

Herregud, vart tar tiden vägen? Vi har snart varit hemma i Sverige i två veckor, jag tycker att det känns som två dagar.

Didrik är fortfarande väldigt mammig. Vet inte om det beror på att han förstår att det ska komma en bebis, eller om det bara är en fas. Han har aldrig varit så här förut. Men som tur är går det fortfarande bra att lämna honom på föris. Han studsar inte in som han har gjort förut och som han gör när Marcus lämnar honom, men det är ingen gråt iallafall.

Vi har jobbat rätt mycket sen vi kom hem från Cypern, så det känns inte som att vi har hunnit med så mycket annat, tyvärr. Jag har i princip jobbat heltid och det är jag glad att jag inte gör i vanliga fall. Man hinner ju inte med någonting och jag hinner knappt träffa min lilla prins.

Han är väldigt tvärtemot just nu. Det är inte lika jobbigt som trotsen som var förut, men han testar verkligen gränser. Sen vi kom hem har hans tal utvecklats ännu mer. Han pratar längre och längre meningar, 7-8 ords meningar är ingen ovanlighet längre. Vi märker att han har väldigt bra minne. För några månader sen var vi och åkte rutschkana på en skolgård. Det hade regnat och samlats massa vatten i slutet av rutschkanan. Det hann varken jag eller Marcus se, så Didrik blev dygnsur. Igår var Marcus och Didrik i samma rutschkana. Det först Didrik sa när han hade åkt var, Det regnar inte idag. Ikväll när jag hade lagt honom och gått ut ur hans rum ropade han på mig. När jag kom in sa han Mamma, ta ut min bajspåse, det luktar illa här inne. Jag kunde verkligen inte hålla mig för skratt.

Lite ny kläder till lilla D

Isabell och hennes föräldrar kom förbi och
grillade med oss

Kvällsmys

Hjälper pappa i trädgården

Sommarfest på föris

Vädret är verkligen ostadig, men vissa morgnar
är det superhärligt att cykla iväg till föris

En eftermiddag när jag hämtade Didrik kom han
cyklande med två pojkar på flaket. Starka Didrik

Födelsedagsfirande hemma hos kusin Sanna

RUL vecka 18+3

Igår var vi på rutinultraljud. När vi väl kom dit så var jag faktiskt inte så nervös. 

Nu när man har varit på en del ultraljud så har man lärt sig vad man ska titta efter. Jag såg direkt att hjärtat slog och att två armar och två ben viftade omkring där inne. Allt annat såg också jättebra ut. Barnmorskan hade lite svårt att mäta eftersom den var så livlig. 

Vi blev framflyttade en dag så nu är BF 24/10 och idag är jag i vecka 18+4.

Och precis som jag trodde så är det en lillebror. Mycket praktiskt och roligt för Didrik. Så klart hade det var roligt att ha en av varje kön, men jag tror att två pojkar kommer ha roligare tillsammans. Jag tycker att det ska bli jättespännande att få en pojke till. Och jag hoppas så klart på att det blir en Adrian, men vi får se vad han ska heta. 

Min moderkaka ligger i bakvägg. Det är därför jag känner så mycket rörelser jämfört med hur det var med Didrik. Dock ligger moderkakan långt ner, vilket kan vara en förklaring till blödningen för två veckor sedan. Vi kommer få gå på ett ultraljud till, i v 32. Har den inte flyttat sig då tror jag att det kommer bli planerat kejsarsnitt. Men det får vi se då. Det är långt dit. 

Vecka 18

Veckorna går fort. Imorgon är det dags för rutinultraljud. Trots att jag nu känner bebisen varje dag så är jag jättenervös. 

Jag har jobbat mer än vanligt förra veckan och det satte visst sina spår. Jag ha varit väldigt trött de senaste dagarna. Hoppas att det är övergående. 

Bortsett från att jag har gått upp mycket i vikt och känner mig stor och pluffsig och är lite tröttare än vanligt så märker jag inte av graviditeten speciellt mycket. Jag promenerar minst 4 km minst 4 gånger o veckan. Jag cyklar till och från jobbet och gör mitt styrketräningsprogram. Om 4 veckor ska jag börja på gravidträning. Det ska bli jätteroligt. 

Trainspotting

I lördags var det stort jubileum på jätnvägsmuseet. Det var hur mycket folk som helst som var där och tittade på gamla tåg. Didrik, som älskar tåg, var helt lyrisk. Han fick åka ett smaltåg och ett ånglok, som gick in till stan. 

Vi gjorde det smarta draget att lämna bilen hemma. Vi promenerade dit, tog tåget in till stan, åt lunch där och promenerade hem igen. 

Cypern 2015 - katterna

Katterna i Fig Tree Bay var väldigt fina. Jag vet inte om det var för att det var tidigt på säsongen eller varför, men fina och välmående var de iallafall. En liten bit från hotellet bodde en kattmamma med sina fyra små kattungar. De blev både mina och Didriks favoriter. 

Cypern 2015 - Agia Napa

I år bodde vi i Fig Tree Bay, ca 15 minuters bussresa från Ayia Napa. Jag gillade verkligen Fig Tree Bay, medans både Marcus och mamma röstar för Ayia Napa. 

En av kvällarna tog vi bussen in till Ayia Napa allihopa. Didrik var förstås väldigt exalterad över att få åka buss. Vi klev av mitt i stan och promenerade runt lite. Didrik fick syn på ett minitivoli och ville förstås åka på alla roliga saker. Snälla som vi är köpte vi några poletter så att han fick åka. Populärast var förstås tåget.

Vi hade tänkt äta på en favoritrestaurang som ligger vid havet där vi har bott förut, men det blåste jättemycket i Ayia Napa den här kvällen så det fick bli en annan restaurang som vi har varit på förut. Didrik åt pannkakor med relativt god aptit. 

Cypern 2015 - date night

Didrik var riktigt mammig på Cypern, men jag och Marcus lyckades få till en date night ändå. Vi klädde upp oss, tig bussen in till Ayia Napa och åt en trerätters middag på vår favoritrestaurang Fiji. Vi hade en supermysig kväll. Tyvärr blev vi så mätta och trötta att vi åkte tillbaka till hotellet redan vid 20:30.

Det hade gått jättebra med Didrik. Han hade knappt frågat efter oss. De hade ätit middag på favoritrestaurangem och sen gått på Bamseshow på hotellet. Didrik hade älskat det. 

Cypern 2015 - en bildbomb

Massa bilder från vår systemkamera.