Glorious

Tänk att det är dags för Skid-VM igen, I love it! Det är så spännande att titta; Hellners guld i torsdags och den spännande dubbeljakten igår. Även fast det inte blev någon svensk medalj igår så var jag lika glad för det. Jag är nämligen lite hemligt kär i Petter Northug, och den lilla crushen blev inte mindre när jag hörde inspelningen där man hör hur han gråter som ett litet barn efter han har vunnit. Det hade varit grymt att vara på plats i Oslo och uppleva allt live, men jag för nöja mig med att följa spänningen från TV-soffan.

Jag och Marcus funderar på att åka till Falun och titta på världscupavslutningen i slutet på mars. Vi tänkte åkte och titta på tävlingarna förra året, men då var det något som kom ivägen, men i år tror jag att det blir av.

I fredags var dagen D i skidsammanhang för min och Marcus del. Då gick startskottet för KortVasan. Det var bra skidväder, 3 grader kallt, dock mulet. De första 11 km var de värsta jag har varit med om i hela mitt liv. Jag var så fruktansvärt slut när vi kom till den första kontrollen. Jag trodde på riktigt att jag skulle vara tvungen att bryta, men det vara bara att pina sig själv. När jag hade fått i mig vatten, sportdryck och bläbärssoppa så var jag fit for fight igen. De resternade 19 km gick relativt bra, iallafall betydligt bättre än de första 11. När jag krossade mållinjen i Mora hade jag åkt de 3 milen på 3 timmar, 30 mintuer och 33 sekunder. Mitt mål var att göra det på under 4 timmar så jag är väldigt nöjd. Jag var riktigt slut när jag kom i mål, hade tokigt ont i benen. Det var sjukt jobbigt att gå från målet till bilen.

Jag trodde inte att jag skulle komma ur sängen i lördags, men det gick. Jag hade ont nästan över allt, men jag kunde röra mig. Idag har jag bara lite ont i ljumskarna, trodde att det skulle vara värre.

Många har frågat om jag kommer åka igen. Jag vet faktiskt inte. Det var roligt, men samtidigt ganska långtråkigt. Jag är ju inte känd för att ha det bästa tålamodet i världen. Det som talar för att jag kommer åka igen är ju att försöka slå tiden. Tränar man som en normal människa så borde det inte vara några problem över huvudtaget!

Be my Valentine

Idag är det Alla Hjärtans Dag och jag är ju en sån där person som gillar sådana här paketdagar. Dock är min ekonomi sämre än sämst för tillfället så min älskade fick bara en mössa. Dock blev han väldigt glad eftersom han hade önskat sig en ny mössa.

Jag fick en superfin blomma och en mysig middag på en va Gävles absolut bästa restauranger, Trattoria Cinque. Det blev trerätters; grillade räkor till förrätt, kalvschnitzel med potatispasta till huvudrätt och vit och mörkchokald med citronpannacotta till efterrätt. Det var så gudomligt gott!!!

När vi kom hem så stod våra kassar från företaget Middagsfrid och väntade på oss. Påsarna innehåller ingredienser till 5 middagar á 4 portioner. Det är första veckan vi provar. Det verkade vara jättefina varor, och recepten lät jättegoda. Det kändes riktigt lyxigt att slippa tänka ut mat och slippa handla. Tror att det skulle kunna vara något för oss :-)

You raise me up

Nu är den äntligen här! Min underbart fina vigselring! Åh, jag vill att Marcus sätter den på mitt finger för evigt redan nu. Men icke, den ligger i tryggt förvar inlåst på hemligt ställe.

Men innan de låstes in så hann jag prova den på en och två gånger, och den var helt perfekt. Till och med bättre än vad jag hade trott :-)

A world of our own

Vårt renoverande har stått still ett tag nu. Det är inte riktigt lika spännande när det mest bara är småsaker som ska fixas, som egentligen inte märks så mycket. Men i helgen tog vi iallafall tag i en del saker som ska fixas.

Nu är iallafall den största delen av hallen klar. Nu är det "bara" lister och dörrfoder kvar, precis som i resten av alla rum som vi har renoverat.

Som ett paket på posten...

...kom lite kläder från H&M i måndags. Jag som hade lovat mig själv att inte beställa något från H&M nu i vår, kunde inte motstå frestelsen när det var 50% på några av vårens plagg.

Det blev två klänningar och en kjol. Allt passade perfekt :-)