Hej mitt vinterland, nu är jag här!

Nu är den efterlängtade uppdateringen här!

Jag har haft så mycket att göra på jobbet så bloggen har helt enkelt hamnat i skymundan... Men det är roligt på jobbet, så det gör inte så mycket...

Nille leker som vanligt med sin kompis Kurt, på bilden sitter de i Nilles klätterträd.

Nu är 2009 års julhelg officiellt över... Ganska skönt måste jag erkänna... Det har blivit många mil i den lilla bilen, i mycket dåligt vinterväglag...

På kvällen innan julafton var vi hos min svåger och svägerska och åt grötmiddag och firade jul med dem. Dock blev det ingen gröt för mig, då det är en av de få sakerna som jag absolut inte äter... Men som tur var fanns det julskinka. Hur som helst så var det väldigt trevlig iallafall!

Julaftons morgon började så klart med att pakten i strumpan öppnades. En tradition som jag har fört in i mitt och Marcus julfirande. Sedan blev det en långpromenad och en sanbbvisit hos Marcus syster, för paketbyte. Sen kom min mamma och pappa och vi åkte tillsammans till Marcus föräldrar. Där bjöds det på en massa god mat och en massa fina klappar. Det är så kul att vi har möjligheten att fira tillsammans med båda våra föräldrar. På kvällen så var tre av Marcus kompisar hemma hos oss och drack glögg och spelade TP, jag vann första omgången :-)

Juldagen spenderades hos Marcus mormor och morfar 7 mil norr om Gävle. Där bjöds på en mycket god lunch. På kvällen bestämde vi oss för att strunta i mellandagsrean och åka till Dalarna redan på juldagskvällen. Efter en mycket spännande bilresa med riktigt dåligt väglag så kom vi fram till min mamma och pappas lantställe i Dalarna. Skönt att slippa stressa.

Annandagen bestod av fyrjulingsåkande och födelsedagsfest. Min kära far har köpt en fyrjuling och jag och Marcus var ju självklart tvungna att ta tillfället i akt och provköra. Det var hur kul som helst, fast jag är ju lite mesig, så jag vågade inte köra i skogen, bara på en åker... På kvällen var det 60-års fest för min moster med hela tjocka släkten. Lika kul som alltid att träffa alla, blir alldeles för sällan.

Nu är vi äntligen hemma igen, men bara tillfälligt. På tisdag eftermiddag bär det av till Marias familjs stuga i Gjördalen för skidåkning och nyårsfirande. Ska bli alldeles fantastiskt!

Jag och Marcus är kattlösa för tillfället, Nille är hos mamma och pappa i Stockholm. De ska vara kattvakter när vi är och åker skidor. Det är så tomt utan vår lilla bebis. Det är helt ofattbart vad fäst man kan bli vid en liten kisse. Och om en vecka precis så har vi en till liten bebis här hemma. Vi längtar så att vi håller på att bli tokiga :-)

Oh happy day

Efter en mycket hektisk vecka på jobbet så började helgen med 60-års kalas för Marcus mamma. Hela Marcus familj var där, förutom hans syster som tyvärr var sjuk. Vi åt kallskuret från ICA Söder och drack, alkoholfri cider för min del, eftersom jag hade tagit på mig att vara chufför. Det var nog lika bra det så trött som jag var i fredags kväll...

Som vanligt på lördag morgonar så vaknade jag innan 8:00, vilket i och för sig är rätt skönt, men håller på att ge Marcus damp. Tro det eller ej så var faktiskt Marcus rätt så pigg denna morgon också. Efter att jag hade tagit en morgonpromenad så åkte vi ut till Valbo Köpcentrum. Där var vi i alla tre djuraffärer och tittade. På Jennys Hund och Katt köpte vi en transportbur och en ny kattoalett till den nya kissen :-) och på Djurkompaniet beställde vi en till del till den klätterställning som vi redan har. Vi längar så himla mycket tills den nya katten kommer. Vi köpte även några julklappar ute i Valbo...

Efter lunch bar det av ner mot stan. Jag fick äntligen hämta min förlovningsring... De hade inte enbart satt i en ny diamant, utan de hade också putsat upp den, så nu är den som ny igen :-) och jag känner mig hel... Det har faktiskt känts riktigt konstigt att vara utan min förlovningsring i en hel vecka... Tänk vad fort man vänjer sig vid saker.

Sedan åkte vi hem till Marcus jobbarkompis Per och hans sambo Rebecka. De har två katter, en Ragdoll och en Maine Coon. Båda två var helt fantastiskt fina. Maine Coonen är 7 månader och väger lite drygt 6 kg, han var riktigt stor. Så stor tror jag dock inte att vår kommer att bli.

I går kväll var vi på konsert på Läkerol Arena. Lars Winnerbäck spelade,han var helt magisk. Jag var helt salig när jag gick därifrån. Jag älskar Lars Winnerbäck så att jag skulle gilla konserten rådde det inga tvivel om, men till och med Marcus var helt frälst när vi åkte hem, och han följde mest med för att jag ville ha någon att gå med...

Även idag vaknade vi tidigt, det var visst en liten kissemiss som ville gå ut. Men först var det morgongos i sängen med mamma, som vanligt :-) Tänk vad glad man kan bli av att ha en katt...

Idag har vi städat... Det var faktiskt inte så tråkigt som det brukar vara... Kan bero på att det såg ut som en bombnedslag när vi började, och nu är det riktigt fint, iallafall i några av rummen... Vi har också hunnit med att träna. Jag har gymmat, på riktigt, för första gång i hela mitt liv, och det var hur kul som helst... Könde mig dock lite bortkommen bland alla muskliga killar, men detta ska jag fortsätta med... Kan tänka mig att jag kommer ha lite träningsverk imorgon :-)

Nej, nu är det dags att krypa ned i sängen. Nille har som vanligt kommit och lagt sig i min fotända, så nu kan jag släcka lampan.

God natt!

Andra skaffar barn, vi skaffar en till katt

Åh, jag är världens lyckligaste! En fästman som jag älskar mer än allt, världens underbaraste katt och idag har vi varit och tingat ett till gudomligt yrväder. Livet kunde inte vara bättre!

Jag och Marcus har pratat ett tag om att köpa en till katt, och när Marcus fick höra att en av hans jobbarkompisar har en Maine Coon katt så bestämde han sig för att det är en sådan vi ska ha. Maine Cooner är världens största tamkattsras, och en hane väger ca 6-8 kg när de är fullvuxna, vid 3-5 års ålder. Så jag har ägnat de senaste veckorna åt att surfa på nätet och kolla bland uppfödare, om det finns någon kisse som vi vill ha. Och i tisdags kväll hittade jag en katt hos en uppfödare i Iggesund som vi båda förälskade oss i. Jag kontaktade uppfödare och kissen var fortfarande inte tingad av någon, vilken tur!

Efter jobbet idag så tog vi bilen och körde de 12 milen till Iggesund och hälsade på vår blivande katt S*Commancheros Ontario. Han är helt bedårande söt! Idag fyller han 2 månader och vi får hämta hem honom om en månad :-) Ber till gud att allt ska fungera bra med Nille, men jag tror inte att det ska bli några problem...

Jag känner mig dock lite knäpp... Jag har aldrig riktigt förstått hur man kan lägga så mycket pengar på en katt, som man gör på en raskatt... Men nu får det vara värt det:-) Jag tror att vår nya kisse kommer bli perfekt!

Nedräkningen har börjat tills vi får hämta hem Nelson, som ska bli hans tilltalsnamn här hemma.

Nu tändas tusen juleljus

Jaha, då har det blivit 1:a advent i år igen. Herregud vad tiden går fort... Imorse vaknade jag i mitt flickrum kl 7:30, hur tänkte jag då?! Det var visserligen bra att jag kom upp i tid i och med att jag ville komma hem till Gävle i bra tid. I Sthlm strålade solen, men ju längre norrut jag kom dessto gråare blev det. När jag hade kommit så långt norrut som ända hem till Gävle så var det helgrått och 5 grader varmt... När jag kom hem var alla mina favoriter hemma; Marcus, Nille och Nilles kompis Kurre.




Trots det tråkiga vädret lyckades jag lura ut mitt hjärta på en 5 km lång promenad i Hemlingbyspåret. Det var geggigt och blött, men vad gör väl det...



Väl hemma från promenaden var det bara att byta om för att sedan cykla ner på stan. 1:a advent är det skyltsöndag i Gävle, vilket innebär att alla Gävlebor är på stan (känns det som iallafall). Det blev inte så många inköp som jag hade tänkt mig. Men jag köpte en väldigt fin och varm mössa till mig själv :-) Jag hann även med att lämna in min förlovningsring, som redan har gått sönder. Är det ett dåligt tecken när förlovningsringen går sönder efter 3 månader?!






Idag är premiär för fotovisning på min blogg. Det blir lite blandade bilder från helgen.





Nu är det dags för adventsmys med hjärtat!

Uppdatering önskas

När ska man ha tid att blogga?! Jag förstår inte vart tiden tar vägen... Har tänkt varje kväll den här veckan att jag ska uppdatera bloggen, men inte förrän ikväll så blir det av. Bättre sent än aldrig...

Idag har jag varit på dop i Ekerö Kyrka i Sthlm. Det var söta Melker Joachim Hugo Belin som döptes. Det var så mysigt att träffa familjen Tschoetschel igen...

Just nu sitter jag i mamma och pappas vardagsrum i Sthlm och skriver. Som ni förstår har jag lämnat Gävle och mina pojkar idag, faktiskt ganska skönt. Får man säga så?! Ja, det bestämmer jag att man får. Att komma ifrån varandra ibland tror jag är alldeles nödvändigt. Tänk vad mycket mysigare det kommer att bli när jag kommer hem imorgon.

Så, vad har hänt sedan jag skrev mitt allra första blogginlägg?! Jobb, jobb och en massa jobb, men det är riktigt kul så det gör inte så mycket. Men förra helgen hann vi med ett besök i Sthlm. Då var det Alpfest i Sumpan hemma hos Carro och Marcus som stod på programmet, mycket trevligt! Tack för det!

Vecka har mest gått åt till att fundera på om vi ska köpa en till katt. Både jag och Marcus är riktigt sugna på en till liten misse, en Maine Coon, den största tamkatts rasen. En hane vill vi ha.

Imorgon bär det av hem till Gävle på förmiddagen och när jag har kommit hem så blir det Skyltsöndag och Bockinvigning.

Hjälp! Hur gör man?!

Det här med att skaffa en blogg just ikväll var helt oplanerat. Men jag blev så inspirerad av min vän Mariella... Jag har funderat på att skaffa en blogg rätt länge, men inte riktigt vetat vad jag ska skriva óm eller vem som skulle tänkas vara intresserad av att läsa den. Men Mariella sa en så smart sak, "Vore kul att följa er där uppe".

Självklart så ska jag ha en blogg för att mina vänner i Sthlm ska kunna följa mitt liv här uppe i Gävle.

Sagt och gjort, en blogg är införskaffad... Nu ska jag bara lära mig hur man gör blogg fin och personlig.

Puss och Kram